[[Kristdemokraterna]] hade i dag bjudit in [[Maciej Zaremba]], författare och journalist, och [[Luis Abascal]], affärsman och opinionsbildare, för att ge sina perspektiv på integration och integrationspolitiken. Kritiken blev hård, vass och draperad i kärlek till språk och Sverige.
– Integrationspolitiken är en katastrof men invandringen är en succé. Till skillnad från Danmark så finns inte motsvarigheten till Dansk Folkeparti i Sverige. Befolkningen i Sverige tar invandringen med stor ro, inledde Maciej Zaremba.
Vidare tog han upp huvudorsaken till integrationspolitikens misslyckande. Under 1980-talet så flyttades integrationsansvaret från arbetsmarknadsmyndigheter till socialmyndigheten, det vill säga en hjälpbyrå. Det fick konsekvensen att varje ”svartskalle” sågs som socialfall, och om detta permanentas så får det konsekvenser, menade Zaremba. Sedan dess har det enligt honom utvecklats en ”integrationsindustri” med oändliga instanser,vilket lett till passivitet och till dagens katastrof.
Luis Abascal utgick från att nutidens Sverige, med Mulle, cykelhjälmar och som har ett helt annat etniskt, socialt och politiskt landskap än vid trettiotalet. Vilket ställer krav på nya politiska lösningar.
– Vi måste älska det nya Sverige och utveckla det med kärlek och ansvar, sa Luis Abascal.
Han menade att det är en skam att Sverige är så segregerat. Det finns 39 000 företagare som snart går i pension och det finns massor med entreprenörer som har idéer och engagemang men saknar pengar. Därför menade Abascal att vi måste satsa på coachning och matchning av dessa.
Luis Abascal undrade om svenskhet handlar om skogar och sjöar, Mulle och cykelhjälmar eller om grundlagen, konstitutionen och medborgarskapet. Förut, menade han, har vi utgått från ”men vi är ju svenskar” och ”vi är öppna och tillmötesgående”. Men det blir massor med krockar. Om en man öppnar en dörr för en kvinna kan det uppfattas som sexuell trakasseri. Vidare kan man dupera en infödd med kommentaren ”Varför är du så upprörd?” vilket gör att personen blir fullkomligt perplex och flyr diskussionen.
– När invandraren omfamnar landet Sverige är det inte samma sak som hos infödda. För många är det Sverige man söker efter en rättsstat. Det är inte Pippi, stugor och sjöar. Det är säkerhet och trygghet, förklarade Maciej Zaremba.
Vidare slog han fast att svenskan är otroligt viktigt. Svenskar är bevisat mer intoleranta till tonbrytningar, och det handlar inte om rasism utan om musikalitet. Melodin och musikaliteten har större betydelse i svenskan än i till exempel engelskan.
– Själv tycker jag att man ska simulera svenskhet. Ingen kan kräva att jag ska bli en annan än den personen är, avslutade Zaremba.
