Pizza är svenskt, men inte Bhurka

Det är fullt med folk utanför biblioteket i Almedalen. [[Pontus Mattsson]] ska föreläsa om sin nya bok, [[Sverigedemokraterna]] in på bara skinnet. [[Erik Almqvist]], ordförande i Sdu med andra partimedlemmar står och trycker vid dörren. Precis som på debatten mellan Sdu och Muf är det lite märkligt tyst i lokalen.

Det går snabbt att observera att på främsta rad sitter demonstrativt flera medlemmar från Sdu. De skruvar lite på sig, men det är knappt någon som känner igen dem. Pontus Mattsson registrerar dem, ler till lite spänt och nickar. Därefter inleder han med:

- Boken är varken för eller emot Sverigedemokraterna, utan ett politiskt reportage av ett parti. Jag har precis använt det raster som jag gör vid andra politiska partier, började Pontus Mattssons.

Det finns två stora skillnader mellan Sd och dagens riksdagspartier. Den största skillnaden är synen på invandring. Alla riksdagspartier ser i grunden att invandring är något bra och eventuella problem som något att engagera sig i för att lösa, sedan ser lösningarna olika ut. Däremot ser Sverigedemokraterna själva invandringen som problematisk, de vill inte kasta ut någon eller liknande. Om det kommer invandrare, liksom invandrare som redan finns i Sverige, ska anpassa sig. Nya influenser och mångfald leder inte till något gott.

Den andra stora grundläggande skillnaden är nivån av professionalitet, där Sd har förbättrat sig markant. De blir bättre och bättre, vad gäller kommunarbete och debattartiklar etc. Men om man jämför dem med något av riksdagspartierna är skillnaden fortfarande väsentlig.

Det var i samband med valframgångarna vid 2006 som Pontus Mattsson började intressera sig för att bevaka Sverigedemokraterna och med bakgrund som politisk reporter började han bevaka dem.

Sd har en historia, men valframgångarna 2006 och dagens Sd hör ihop med att Jimmie Åkesson och det så kallade ”Skånegänget, eller ”de fyra”, blev valda till centrala poster i partiet år 2005. Till skillnad från många företrädare är dessa välutbildade och har en mer enhetlig vision om det framtida Sverigedemokraterna. Det är Skånegänget som har putsat upp partiet och nått valframgångar i både tidigare riksdagsval och årets Eu-val.

- Motorn i deras politik är att Sverige har tagit emot för mycket invandrare. Det är problemet och orsaken till samhällsproblem, sammanfattar Pontus Mattssons Sds politik.

Det finns tre hotbilder som Sd tar upp: invandrarna, islam och Socialdemokraterna. Vad gäller invandrare, hävdar Sd att svenskarna håller på att bli en minoritet i sitt eget land. Problemet och orsaken är att Sverige har tagit emot för många invandrare, för fort.

Islam målas upp med en kraftig hotbild, som kopplas till Rosengård, terrorism, hederskultur. Detta hopklipp av det värsta jämförs sedan med Per Albin Hanssons folkhem d.v.s. en svensk idyllbild med midsommarstång, folkdräkt etc.

- Sossarna känner sig givetvis otroligt provocerade av att Sd har Per Albin Hanssons folkhem som ideal. I vissa kommuner är stämningen så hård att sossar och delvis vänsterpartister nästan fräser åt sdare. Det är en väsentlig skillnad mellan sossarna, västern och de andra partiernas relation till sdare i den dagliga kommunalpolitiken, berättar Pontus Mattsson.

När Pontus Mattsson sakligt redogör för att Sd har vurmat för folkdräkter, midsommarkransar och den typen av svenskhet så brister det ut spontana fniss och skratt från publiken. Erik Almqvist rör inte en fena och sitter märkbart rak i ryggen. Lite nervöst vrider hans stolsgrannar på sig.

De har skäl till att identifiera var skratten kommer ifrån. Sd är det parti som är det mest våldsutsatta och minst uppskattade partiet i Sverige. Företrädare och medlemmar har blivit trakasserade, misshandlade och flera möten har blivit avbrutna av attacker. Förövarna hittas bland vänsterorienterade och anarkistgrupper.

- Andra partier har inte tagit tydligt avstånd från våldet, men det är hellre ingen som stödjer det. Det ses som våld mellan extremister, säger Pontus Mattsson.

Mattsson avslutar föreläsningen med belysa deras väljare som unga män med låg utbildning. Väljarna är i grunden värdekonservativa men framförallt ogillar man etablissemanget. Etablissemanget upplevs som en grupp med en helt annan agenda.

Vid frågestunden ställs frågor i stil med:

- Är SD fascister?
- Nej

- Snodde Piratparitet, som ”the new kids on the block” väljare från Sd. Tänker att det handlar om ”unga arga män”?
- Visst tog Piratpartiet röster från SD. Jimmi Åkesson ”kom ju tillslut ut som fildelare”, men det hjälpte onekligen inte.

- Sverigedemokraterna och Le Pen, finns det likheter och samarbeten?
- Det är snarare så att det håller sig borta från samarbeten med Le Pen etc. Det har inget att vinna på det. Danskt Folkeparti är förebilden och det parti man vill bli jämförd med.

- Hur ser SD på jämställdhets- och hbtq-frågor?
- SD driver inte hbtq-frågor, deras fråga är invandrarpolitiken. Däremot är de värdekonservativa, och har många gånger mer gemensamt med muslimer i Sverige än FI när det gäller syn på familjen.

Efter föreläsningen får Erik Almqvist frågan om vad han tyckte om seminariet.

- Till skillnad från många andra så har Pontus Mattsson varit saklig och korrekt. Så jag tycker hans beskrivning och föredrag var bra, säger Erik Almqvist efter seminariet.

En kvinna kommer fram efter föreläsningen och ger sin analys till Pontus Mattsson.

- Det var bra, men du sa vissa positiva saker om Sd och det tycker jag inte om. De vill ha en debatt. Jag lovar det ställer jag upp på. Jag har varit med om krig och förtryck jag tänker inte ge mig utan uppmanar alla invandrare att gå och rösta. Det ska inte finnas en person nästa val som inte gått och röstat, säger hon med en markant efterklang i rösten.

Andra recensioner av boken från DN, SVD, Expressen.

Kommentera