Preem

Klarar Centern 4-procentsspärren?

Det har runnit en del vatten under Centerns broar sedan partiet i 1973 års riksdagsval fick 25.1 procent av rösterna och [[Torbjörn Fälldin]] tre år senare tillträdde som Sveriges statsminister. I dag har [[Centern]] fastnat på en opinionsnivå strax över fyra procent. Hur skall [[Maud Olofsson]] göra för att vända den nedåtgående trenden?

Förvandlingen av Centern från ett klassbaserat bondeparti till ett mer allmänborgerligt mittenparti var minst lika omdanande som skapandet av de nya Moderaterna. Förändringen av Centern vilade på materiell grund. Partiets klassbas – bönderna – minskade i antal och Centerns strategi blev att omvandla partiet så att det också kunde vinna röster från traditionella mittenväljare.

Förvandlingen blev en succé. I mitten av 1970-talet hade Centern lyckats behålla sina kärnväljare samtidigt som partiet framgångsrikt vann väljare från övriga borgerliga partier och från [[Socialdemokraterna]]. Centern mobiliserade efter skiljelinjen stad-land och framstod som det mest gröna partiet i Sverige. Centern utmejslade en självständig profil i flera viktiga sakfrågor: EU-medlemskapet, neutraliteten, kärnkraften.

Svagheten i Centerns strategi låg i att partiets politik försvårade ett borgerligt regeringssamarbete. Centerns självständighet bidrog aktivt till att knäcka de borgerliga regeringarna 1976-1982 respektive 1991-1994.

I dag har Centern påbörjat en ny omgörningsprocess, där partiets udd i de tidigare nämnda sakfrågorna slipats av. Centern sticker inte längre ut i Europafrågorna eller i kärnkraften, och om utvecklingen forsätter i tangentens riktning är det bara en tidsfråga innan partiet säger ja till euron och till svenskt Nato-medlemskap också.

Det pris Centern nu får betala är att väljarna har svårt att se varför de skall rösta just på Centern av de borgerliga partierna. Miljöpartiet har dessutom lagt beslag på de gröna frågorna. Ökat stöd till småföretagare och en urholkad arbetsrättslagstiftning är långt ifrån tillräckligt för att visa upp en skarp Center-profil.

För att åter börja växa i opinionen måste Centern utveckla en konkret politik som fortfarande grundar sig i skiljelinjen stad-land, med profilfrågor som gör skillnad gentemot de övriga borgerliga allianspartierna men utan att hota regeringssamarbetet. Men vilka frågor skulle det kunna vara? Äldrefrågor? Livsmedels- och konsumtionsfrågor? Transport- och kommunikation? Jag skall tillstå att det känns svårt att vara kreativ i denna fråga.

Men Centern måste lyckas. Annars växer risken att det inte blir Göran Hägglund utan Maud Olofsson som känner mest ångest inför fyraprocentsspärren i 2010 års riksdagsval.

Comments

  1. Är det inte lite baklänges när ett parti ska fundera på det sättet över hur man ska locka väljare isf att ha en ideologi som man pratar för… Personligen tror jag att just detta är problemet. Vad är Centers ”själ” idag?

  2. Anledningarna är många till att partiet har gått ”kräftgång”. Glöm inte en av de viktigare frågorna – sveket i integritetspolitiken:

    http://lakonism.blogspot.com/2009/06/en-bra-vakthund-biter-inte-sin-husse.html

    vi får hoppas att dina farhågor inte slår in…

  3. Visst – en ideologi är en nödvändig förutsättning för att ett parti på sikt skall kunna föra fram trovärdiga ståndpunkter i olika sakfrågor. Men samtidigt kan Centern inte avstå från att inför 2010 års val utmejsla strategiska frågeområden, för att i stället ägna sig åt ideologiskt utvecklingsarbete. Även om det kanske skulle behövas… :-)

Trackbacks

  1. [...] på Maud som pratar ikväll, borgerliga ungdomsförbunds kritik mot integritetspolitiken, klarar centern 4%-spärren, jantelagen i [...]

  2. [...] bävrar som blir bortrationaliserade när floden sinar. Inte ens den största bävern av dem alla, centerpartiet och dess kris. Följ kommentarerna till det här inlägget med [...]

Kommentera