Betyg på Lars Ohly: Två plus

• Mandaten: minus
Under [[Lars Ohly|Lars Ohlys]] partiledarskap har det inte gått så bra för vänsterpartiet mandatmässigt. Men raset inleddes under [[Gudrun Schyman|Gudrun Schymans]] sista år, så helheten kan inte Lars Ohly lastas för.

Men dock – eftersom vänsterpartiet gick tillbaks i valet 2006 blir betyget i den här grenen ett ”minus”.

• Makten: noll
Lars Ohly får givetvis ”noll” eftersom vänsterpartiet inte ingår i regeringen, men som nästa punkt visar, får de bonus för att ändå har flyttat vänsterpartiet närmre möjligheten att sitta i regeringsställning, närmre än de någonsin tidigare gjort.

• Leverans: plus
Vänsterpartiet har sedan murens fall genomgått en förändring från ett (slags) kommunistiskt parti till ett vänstersocialistiskt parti. Under Gudrun Schymans år lyftes feminismen in i partiets grundideologi och partiet blev ett viktig samarbetsparti för [[Göran Persson]] under saneringsåren. Denna utveckling har nu Lars Ohly slutfört genom att få inträde i den rödgröna koalitionen. Nu återstår bara ett enda steg för att kröna denna omvandling – några regeringsposter.
För att ha lyckats med denna historiskt strategiskt viktiga förändring får Lars Ohly ett ”plus”.

• Opinion: noll
Opinionsutvecklingen för vänsterpartiet är, enligt den senaste SCB-mätningen, oförändrad.
Betyget blir därför på denna punkt ”noll”.

• Partiledarförtroendet: plus
Andelen med förtroende för Lars Ohly har i senaste [[Synovate]] ökat med fyra procentenheter, från 18 till 22 procent. Det är en statistiskt säkerställd ökning.

[[Nicklas Källebring]], opinionsanalytiker på Synovate, noterar att Ohly har ökat sina förtroendesiffror rejält sedan valet 2006 och att det kan ha att göra med att han axlat oppositionsrollen på ett för väljarna förtroendeskapande sätt.

Min slutsats blir därför att Lars Ohly får ett plus.

• Medienärvaro: plus
Utifrån sina förutsättningar har Lars Ohly en hygglig medienärvaro, i synnerhet lyckades han och partiet väl spela sina kort i diskussionerna om vilka som skulle ingå i den rödgröna koalitionen. Lars Ohly har förvisso en varierande närvaro, men ”topparna” är jämt fördelade utan några längre svackor.
Lars Ohly får därför ett ”plus”.

• Partiledartal: noll
Hans partiledartal i Almedalen var väl avvägt. För honom gäller det att mana de egna till kamplust, attrahera nya väljare – utan att skrämma bort potentiella mittenväljare som ska förmås att rösta på den rödgröna koalitionen.
Denna balansgång klarade han väl. Han sade egentligen ingenting som inte en vanlig vänstersosse skulle kunna säga. Därför blev också talet kanske lite trist, men satt i sitt sammanhang fungerade det väl.
Han lyckades totalt knipa hem 13 icke-inducerade applåder, varav han fick en på sitt krav om att behålla en svensk sjöfartflotta.
Ohly återanvände också en av sina bästa formuleringar – kanske en av mest lysande slogans som vi sett i svensk politik på många år – nämligen att ”vi ska inte bara byta regering, utan också byta politik”.
Men allt som allt blir talet varken plus eller minus – ett ”normalt” tal – och således betyget ”noll”.

Sammantaget
Sammantaget får Lars Ohly betyget 2 plus.