Forskning, gröna jobb och ett fossilfritt EU

Flera undersökningar har visat att klimat- och miljöfrågor är bland de allra viktigaste när nu svenska folket väljer bland partier och kandidater i EU-valet. Det bådar gott för en del, och illa för andra.

Nyligen presenterade [[Naturskyddsföreningen]] en granskning av de svenska Europaparlamentarikernas agerande i miljöfrågor under den gångna mandatperioden. I denna fick sex ledamöter av nitton underkänt och sju bara med tvekan godkänt. Högsta betyg fick bara fem parlamentariker.

De folkvalda som Naturskyddsföreningen anser gjort bäst miljöinsatser är [[Carl Schlyter]] (mp), [[Åsa Westlund]] (s), [[Anders Wijkman]] (kd), [[Jens Holm]] (v) och [[Lena Ek]] (c).

Moderaterna [[Christofer Fjellner]], [[Gunnar Hökmark]] och [[Anna Ibrisagic]] samt [[Nils Lundgren]] (junilistan), [[Lars Wohlin]] (kd, tidigare junilistan) och [[Maria Robsahm]] (fi, tidigare fp) får alla betyget icke-godkänt. “De har alla varit förvånansvärt passiva i miljöfrågan och ofta röstat till miljöns nackdel”, skrev Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson och generalsekreterare Svante Axelsson på DN debatt.

Hökmark rycker nu ut till sitt försvar i Göteborgs-Posten och skriver att han kommer att ”arbeta för en intensiv forskningspolitik”, eftersom ”forskning, mer innovation och nya jobb är en förutsättning för EU:s klimatpolitik”.

En av de viktigaste uppgifterna för EU blir att få en global överenskommelse på plats på klimattoppmötet i Köpenhamn i december, menar Gunnar Hökmark, som också säger sig ha medverkat aktivt till att Europaparlamentet ”röstade för den klimatpolitik som nu leder till att Europa tar sitt ansvar i klimatpolitiken inför Köpenhamnsmötet”.

Däremot nämner inte Hökmark, vilket [[Mats Engström]] på Aftonbladets Europablogg påpekar, underbetyget från Naturskyddsföreningen:

”I Europaparlamentet har Gunnar Hökmark ett stark inflytande i
sin egen grupp, den konservativa EPP-ED. Hökmark är med och
formar partigruppens miljöpolitik, som varken bygger på
försiktighetsprincipen eller principen att förorenaren ska betala,
utan snarare ger industrin möjligheter att fortsätta med business
as usual.”

Många av dem som nu kandiderar i EU-valet ingick dock inte i den ovan nämnda granskningen.

En som inte granskats är exempelvis socialdemokraternas förstanamn [[Marita Ulvskog]], som på sin kampanjsajt uttrycker partiets officiella ståndpunkt när hon redogör för vad hon vill göra i Europaparlamentet: ”sätta jobben först”. Hon vill även, i likhet med Hökmark, ”driva på för investeringar i forskning” som sägs ge jobb ”utan att riskera miljö och klimat”.

En som har ”ett miljöengagerat EU” som en av sina hjärtefrågor är kristdemokraternas [[Ella Bohlin]]. Hon har tillsammans med partikollegan Anders Wijkman tagit fram rapporten Sluta mörka i klimatfrågan där det konstateras att klimatproblemet är ”ett globalt problem” och att ”den nödvändiga breddningen av debatten” därför måste ske på internationell nivå, inte minst inom EU.

Jag noterar också att Naturskyddsföreningen barmhärtigt nog inte kommenterat centerpartiets vision om ”ett fossilfritt Europa”. Fossil är alltså, bara så att vi har det klart för oss, djur- eller växtdelar som blivit förstenade. Skulle centervisionen genomföras bokstavligt fick alltså Europas paleontologer se sig om efter nya jobb.

Kommentera