Det borde vara en bekymrad Göran Hägglund som om några timmar äntrar talarstolen i Almedalen. Kristdemokraterna balanserar på fyraprocentsgränsen till riksdagen, och ligger i flera mätningar närmare tre än fyra procent. Profilfrågorna från valrörelsen 2006 försöker partiet nu antingen likt Petrus förneka (i det här fallet inte Jesus, utan kravet på sänkt bensinskatt) eller så har profilfrågorna kompromissats sönder i regeringsmaskineriet (fastighetsskatten, vårdnadsbidraget). De stundande valen till Europaparlamentet riskerar för kristdemokraterna att sluta i katastrof.
Göran Hägglund och kristdemokraterna behöver kanske mer än något annat en ny profilfråga, inte minst för att motivera sin existens inför väljarna. Moralfrågornas tid är förbi. Inom kristdemokraterna samlar dessa frågor bara en minoritet (personifierad i Lennart Sacrédeus ) och den svenska valmanskåren har i dag en betydligt mer liberal syn på moralfrågor än tidigare. Under mandatperioden förväntas den borgerliga alliansregeringen lägga en proposition om samkönade äktenskap, och kristdemokraterna kommer än en gång att tvingas vika sig.
Vilka profilfrågor är då möjliga? När folkpartiet i praktiken avsvurit sig sin socialliberalism och högern lämnat socialkonservatismen för ett mer allmänt mittenlir, borde här finnas ett politiskt utrymme för kristdemokratin att ta strid för en mer generös flykting- och asylopolitik samt ett stopp för urvattningen av enprocentsmålet för svenskt bistånd som den borgerliga alliansregeringen genomfört. Inte de mest valvinnande frågorna, kanske. Men tillräckligt starka ideologiska markörer för att allmänborgerliga väljare som slåss för humanitära värden kanske skall känna sig tillräckligt attraherade för att rösta kvar partiet i riksdagen åtminstone ytterligare en mandatperiod.
Europavalet närmar sig. I höst slås politken inför valrörelsen fast. Årets Almedal är faktiskt den sista innan Europaparlamentsvalen. Nog borde Göran Hägglund sondera den politiska profilfrågeterrängen tal i kväll?
”…en mer generös flykting- och asylopolitik samt ett stopp för urvattningen av enprocentsmålet för svenskt bistånd”.
Som sagt inga valvinnande frågor. Ingen idé att profilera sig ytterligare i dem. De kan broderskapsrörelsen ta hand om.
Det eviga pratet om att Kristdemokraternas frågor skulle vara ”ute” börjar bli tjatigt. Om det finns något som svenska folket anser vara viktigt så är det familjen och politiken däromkring. Finns det något annat parti som ens pratar om familjepolitik? Ja, vänstern och möjligtvis, men då om hur rutten kärnfamiljen är, en uppfattning som delas av få andra än redikala feminister och vänsterfolk. Här kan Kristdemokraterna profilera sig. Ta striden mot värdenihilisterna på vänsterkanten och i den socialliberala soppan som heter allians för Sverige. Så blir partiet störst i borgerligheten. För en klassisk borgerlig politik där arbete, familj & äktenskap , låga skatter, ett starkt försvar och en kunskapsbaserad skola är ledstjärnor.