Mitt perspektiv på Almedalen är från Kneippbyn. Lagom långt från stan om man måste gå, lagomt långt om man tröttnar på du-och-brorklappar, kindpussar och dåligt samvete över missade seminarier.
Nu har jag anlänt till årets upplaga av Vem Är Det-sammandragingen av den svenska politik- och propagandabranschen. Här ska nya idéer om fördelningen av det politiska bytet föras fram, goda middagar och rediga drinkar konsumeras, fiendskaper inledas och vänskapsförhållanden konfirmeras.
Den som tar sig längre bort från Almedalen än Kneippbyn – och gömmer sig bakom någon pulpet, semesterprincip eller självpågaget utanförskap – skildrar lätt Almedalen som en styggelse, en avvikelse från det normala, med journalister på en kulle, politiker på en annan, och konsultbrackorna krälande som ständigt parningsvilliga amfibier i träsket mellan dessa kommandohöjder.
Men Almedalen är ingen avvikelse, den är en komprimering av Sverige. Så här ser det ut i ett land som inte haft en riktig revolution sedan 1740-talet, som använder ”skit” som positivt förstärkningsuttryck och har tagit som vana att anlända till fronten samtidigt med likplundrarna. Det kan bli lite kväljande efter några dagar, men samtidigt vad är alternativet? Att vi startar ett inbördeskrig eller drar hit ännu fler bombhundar och livvakter? Om det finns en markör för Lagom-Sverige, för mellanmjölkens folkhemska gemenskap, för den svenska modellen ”nu-pratar-vi-inte-mer-om-den-saken-nu-dricker-vi-kaffe” så är det här.
Den stora konsten är inte att bryta staven över Almedalen. Utan det är att vara här, och låta bli att dras med i den ytliga delen av spektaklet. Det är fö en regel som gäller all mänsklig aktivitet. Den stora konsten är att vara här men ändå se det hela utifrån.
Och därför intresserar jag mig egentligen minst lika mycket för vad de säger som inte är här men som borde vara här. Är det några forskare på svensk politik här denna vecka? Redaktörer för opinionsbildande sidor? Antropologer som studerar den härskande klassens estetik?
Vi vet inte ännu. Veckan har bara börjat. Kaprifolen doftar och PP-presentationerna har börjat blixtra. Allt ser fantastiskt ut. Från Kneippbyns perspektiv.
